Grönland
Utanför Islands sydöstra kust, en kort båttur från fiskebyn Djúpivogur, ligger ön Papey, en liten, obebodd ö vars namn — "Munkarnas ö" — påminner om de irländska munkarna (papar) som kan ha varit Islands tidigaste invånare, långt före den norska bosättningen på 800-talet. Med en yta på endast två kvadratkilometer var Papey bebodd fram till 1966, då den sista jordbruksfamiljen lämnade ön och lämnade efter sig den lilla träkyrkan (byggd 1807 och en av de äldsta i östra Island), stenmurar och minnet av ett samhälle som överlevde i århundraden på denna avlägsna landremsa.
Öns mest fängslande invånare idag är dess lunnefåglar. Papey hyser en av östra Islands största lunnekolonier, med tusentals par som varje sommar häckar i bon i de gräsbevuxna sluttningarna. Fåglarnas komiska utseende — svartvit fjäderdräkt, triangulär orange näbb och en uppriktig vaggning som tycks parodiera mänsklig allvarlighet — gör dem oemotståndliga för besökare, som kan betrakta dem på anmärkningsvärt nära håll när de far fram och tillbaka mellan sina bon och havet, med näbbar fulla av sandsill som de bär till sina ungar. Polarsvalor, ejdrar och grå sälar kompletterar det vilda djurlivet.
Landskapet på Papey är Island från sin mest pastorala sida — grönt gräs, stenmurar och de mjuka konturerna av en låg ö som inte erbjuder något skydd mot de nordatlantiska vindar som sveper över den. Den övergivna gården, med sina plåttak som långsamt rostar i saltluften, berättar historien om en gemenskap som levde av fiske och fårskötsel under förhållanden av betydande svårigheter. Kyrkan, som underhålls av volontärer, besöks årligen för en särskild sommargudstjänst — en tradition som förbinder dagens samhälle i Djúpivogur med dess öarv.
Den omgivande kusten i östra Island är bland de minst besökta i landet, trots att den erbjuder några av dess mest dramatiska landskap. Östfjordarna — en serie djupa, smala fjordar separerade av bergiga udde — skapar ett landskap av intim skönhet som står i stark kontrast till Islands vidsträckta, öppna inre. Själva Djúpivogur, med sin restaurerade danska handelsstation och konstinstallationen vid vattnet "Eggs at Gleðivík" (trettiofyra granitägg som representerar äggen från lokala fågelarter), utgör en charmig bas för att utforska detta stillsamma hörn av Island.
Papey nås med båt från Djúpivogur, med schemalagda turer som går under sommarmånaderna (juni–augusti). Expeditionskryssningsfartyg besöker ibland ön, med Zodiac-landstigningar på dess klippiga kust. Lunnefågelns säsong varar från mitten av april till mitten av augusti, där juni och juli är den bästa perioden för att se dem. Vädret kan vara oberäkneligt och båtresor kan ställas in vid hårda förhållanden. Papey erbjuder en mild, intim upplevelse av isländsk natur och historia — en kontrast till de storslagna vulkaniska landskap som dominerar de flesta besökares Islandserfarenheter.